Jag har nu sett samtliga sex avsnitt av SVT:s utmärkta realityserie Nedsläckt land. Den borde bannemej visas för varenda svensk från 7 års ålder. Har du inte sett den så finns hela serien redan på svtplay.se.
I serien får man följa två lag som under 12 dagar ska överleva efter att en solstorm slagit ut elförsörjningen i hela landet, vilket också gör att vattnet tar slut. Lagen bor i helt skilda världar. Det ena i ett nybyggt hightec-hus och det andra på en 1800-talsgård. Ganska snart visar sig det vilket hus som är bäst.
Flera intressanta aspekter finns på serien. Vilket ansvar har medborgarna för sig själva? För andra som har det sämre? När kommer hjälpen från samhället? Hur kan jag som tittare rusta mig inför en sådan här händelse?
Utifrån de experter som kommenterar händelserna i programmet står det klart snabbt att vi medborgare ska kunna klara oss på egen hand en vecka. Någon hjälp av samhället kan man bara räkna med om man redan har hjälp sedan tidigare på grund av tex ålder eller sjukdom.
Hur reagerar man på det faktum att hjälpa andra som har det sämre? Här går det att göra en intressant koppling till aktuell politik och samhällskontraktet. I dagens samhälle är det inte pk att sympatisera med SD och deras politik och folk talar ogärna om att de röstar på SD. Jimmie Åkesson anför ofta att hjälpen ska ges på plats där krisen är istället för att ta emot fler flyktingar i Sverige.
I programmet kommer deltagarna från det nya och sämre huset och ber om hjälp. Ett par av deltagarna som har det bra svarar oberoende av varandra att de kan hjälpa till, men det blir hjälp så de kan stanna där de är och inte flyttar in hos de som har det bra på gården. Tjejen som anför detta säger tom själv att hon låter som Jimmie Åkesson...
Hur kan det då bli en sån här skillnad? Nu vet ju inte jag om dessa personer röstar på SD, men det hade förvånat mig om de hade talat om det i TV. Är det en skillnad att den upplevda krisen i programmet inte är på riktigt? Ingen person riskerar att dö och det är över på mindre än två veckor. Eller är det skillnad i vem som äger resurserna?
I programmet förfogar deltagarna över alla tillgångar och avgör hur de ska användas och fördelas. Då blir det ganska uppenbart att dela 10 äpple på 10 personer ger mig mindre än om vi bara är 5 som delar. Annat är det med samhällskontraktet. De flesta betalar skatt, men vet inte hur pengarna fördelas. De hamnar i ett svårt hål mer eller mindre och det går inte att avgöra vad jag går miste om när kostnader för skola, omsorg, invandring eller något annat ökar. Då är det också enklare att vara generös eftersom det är "någon annans" pengar som spenderas.
Nu var det nog inte den politiska vinkeln SVT egentligen ville att vi skulle diskutera utan istället hur vi kan förberedda oss - preppa oss. En del handfasta tips ges och det går att googla fram fantastisk information på vad man bör ha hemma för att klara de fyra behovsdelarna - värme, vatten, mat och kommunikation.
Jag och tanten blev omedelbart inspirerade att säkerställa en basal nivå av preppning och kommer se till att fixa de viktigaste sakerna de närmsta veckorna. När vi surfade runt på olika sajter på nätet som säljer utrustning så fanns det en förklarande text att det är fler beställningar än vanligt och därför längre leveranstider. Jag återkommer med hur vi tänkt och vad vi skaffat åt familjen.
Har du sett programmen och vad tyckte du? Är du en prepper?
onsdag, februari 20, 2019
måndag, februari 18, 2019
Riktiga sänken i portföljen!
Rapporterna från börsbolagen har duggat tätt nu ett tag och äntligen har jag tagit mig i kragen och uppdaterat mina uppföljningsfiler. Det är ofta vi får läsa om hur briljanta affärer som jag och många andra gör. Idag tänkte jag visa på hur mindre briljanta en del av mina affärer är.
När jag gjorde min uppdatering så blev jag tyvärr lite besviken med hur prognosen för 2019 ser ut. Mitt mål är att nå 4% i direktavkastning. Med det menas alltså att för varje hundralapp i värde vill jag ha fyra kronor i utdelning. Så som prognosen ser ut just nu landar vi på runt 3,5%.
Därför har jag nu gjort en sammanställning över alla innehav för att på ett enkelt sätt se vad som drar ner snittet. Vi har många fina bolag som ligger på 3,5 % och uppåt, vilket är bra. Tyvärr har vi också en hel del förhoppningsbolag som tynger. Fine, så länge värdetillväxten är bra så kan jag leva med det. Exempel på såna bolag är Maha Energy, Evolution gaming och Fortknox. Alla dessa innehav har låg eller ingen utdelning, men vi har mer än 100 % uppgång i värde i alla tre bolagen.
Guld och gröna skogar så långt och väldigt likt många andra bloggar som bara pekar på guldkornen. Samtidigt har vi en hel del sänken i portföljen. Vad sägs om följande topplista:
Everysport A - 61%
Svedbergs B - 43%
H&M B - 36%
Inwido -32%
Collector - 32%
En imponerande lista. Eller hur? Det positiva är att tre av dem i alla fall direktavkastar över mitt mål... Bara på denna kvintetten har jag förlorat ett par månadslöner. Det är inget kul, men det viktiga är att dra lärdomar av det.
Åtminstone Everysport kan jag skylla på avsaknad av en strategi för portföljen. I början köpte jag blandade poster. Rena lottsedlar till aktier blandades med stabila utdelare.
Idag är strategin att köpa bolag med tillväxt samt bibehållen eller gärna stigande utdelning. Ändå är det så att det finns gamla poster med aktier som ligger kvar och skräpar fast de inte uppfyller kriterierna. Vid min senaste genomgång har jag börjat lista upp vilka innehav som ska säljas ut och vilka befintliga innehav som ska utökas. Detta tänkte jag återkomma till under veckan.
Kontentan av detta inlägg är att tidigt bestämma sig för en strategi och sedan se till att följa den.
Vad har du för portföljstrategi?
När jag gjorde min uppdatering så blev jag tyvärr lite besviken med hur prognosen för 2019 ser ut. Mitt mål är att nå 4% i direktavkastning. Med det menas alltså att för varje hundralapp i värde vill jag ha fyra kronor i utdelning. Så som prognosen ser ut just nu landar vi på runt 3,5%.
Därför har jag nu gjort en sammanställning över alla innehav för att på ett enkelt sätt se vad som drar ner snittet. Vi har många fina bolag som ligger på 3,5 % och uppåt, vilket är bra. Tyvärr har vi också en hel del förhoppningsbolag som tynger. Fine, så länge värdetillväxten är bra så kan jag leva med det. Exempel på såna bolag är Maha Energy, Evolution gaming och Fortknox. Alla dessa innehav har låg eller ingen utdelning, men vi har mer än 100 % uppgång i värde i alla tre bolagen.
Guld och gröna skogar så långt och väldigt likt många andra bloggar som bara pekar på guldkornen. Samtidigt har vi en hel del sänken i portföljen. Vad sägs om följande topplista:
Everysport A - 61%
Svedbergs B - 43%
H&M B - 36%
Inwido -32%
Collector - 32%
En imponerande lista. Eller hur? Det positiva är att tre av dem i alla fall direktavkastar över mitt mål... Bara på denna kvintetten har jag förlorat ett par månadslöner. Det är inget kul, men det viktiga är att dra lärdomar av det.
Åtminstone Everysport kan jag skylla på avsaknad av en strategi för portföljen. I början köpte jag blandade poster. Rena lottsedlar till aktier blandades med stabila utdelare.
Idag är strategin att köpa bolag med tillväxt samt bibehållen eller gärna stigande utdelning. Ändå är det så att det finns gamla poster med aktier som ligger kvar och skräpar fast de inte uppfyller kriterierna. Vid min senaste genomgång har jag börjat lista upp vilka innehav som ska säljas ut och vilka befintliga innehav som ska utökas. Detta tänkte jag återkomma till under veckan.
Kontentan av detta inlägg är att tidigt bestämma sig för en strategi och sedan se till att följa den.
Vad har du för portföljstrategi?
lördag, februari 16, 2019
Ekonomiskt fri - hur ser en dag ut?
Det har nu gått ett gäng månader sedan jag slutade min anställning för att återgå till livet som konsult. Ett beslut som jag älskar mer och mer för varje dag. Jag är stolt över att jag vågade lämna en anställning med en årslön i trakten av 700 000 och istället ge mig ut i jakten på uppdrag från ruta noll.
Den här tiden som har gått har jag använt till att leva det liv jag vill leva när det är dags att dra sig tillbaka för gott från arbetslivet om några år. Det här varit ett bra test för att se hur min plan fungerar och om det är något jag trivs med.
Så här ser en dag ut för en medelålders familjefar med små barn:
7.00 Klockan ringer för att stiga upp och se till att ungarna käkar frukost och kommer iväg till skolan och pussar frugan hejdå.
7.45 Ensam på tronen kollar jag av dagens att göra lista.
8.30 Nu är sängarna bäddade, disken klar, allt plockat iordning och dammsugat. Det är dags för förmiddagens aktivitet.
8.45 Har jag något särskilt inplanerat som ska fixas, tex pågående renovering eller liknande blir det utfört på förmiddagen. Tiden kan också gå åt till kundmöte eller liknande. Idag blir det dock träning hemma i källaren.
10.15 Cykelpass med efterföljande styrka samt stretching är klar och det är dags för en behövlig dusch.
10.30 Dagens första mat käkas. Hungrig som en varg äter jag framför datorn och kollar börsen, nyheter och intressanta bloggar.
11.15 Har jag fler hushållssysslor att utföra är det tid för dem nu. Annars blir det en stunds läsning eller möjligen en dokumentär på tv.
13.15 Dags att hämta ungar efter skolan.
13.45 Hemma igen och tid för mellanmål och höra hur barnens dag har varit. Ibland följer en kompis med hem och leker under eftermiddagen. Annars blir det någon aktivitet eller läxläsning tillsammans.
16.00 Tid starta middagen om inte frugan slutat tidigt för då brukar hon ta detta passet.
17.30 Ännu en bra dag har blivit kväll. Under dagen har jag tränat och skött hushållet, jobbat i företaget eller utfört ärenden. Eftermiddagen har spenderats med barnen och alla väskor och kläder är förberedda för morgondagen.
19.00 - 20.00 Nattning av härliga ungar. Finns inget bättre än att ligga och småprata lite tillsammans om vad de funderar på.
20.00 - beroende på dagsform kan jag mycket väl fortsätta på något projekt hemma eller jobba en stund. Annars blir det att kolla lite tv med tanten innan det är läggdags.
Tja, vad ska jag säga. Egentligen inget särskilt spännande eller upphetsande. Men alldeles underbart. Oftast bara två tider att passa: skolstart och slut. I övrigt sköter jag mig själv. När jag läst igenom vad jag skrivit ovan så inser jag att jag faktiskt lever precis så som jag vill leva. Jag har tid för familjen, träning och att göra aktiviteter. Egentid på förmiddagen och familjetid på eftermiddagen. Helt perfekt!
Detta livet varvat med att träffa vänner ofta och åka på semester ett par gånger om året gör livet komplett för mig.
Jag är nu ännu mer taggad på att se till antalet arbetsår framöver blir så få som möjligt. Jag kommer framöver att redogöra för hur planen ser ut och när det är realistiskt att checka ut.
Vad ska du prioritera att göra när du gör din exit från arbetslivet?
Den här tiden som har gått har jag använt till att leva det liv jag vill leva när det är dags att dra sig tillbaka för gott från arbetslivet om några år. Det här varit ett bra test för att se hur min plan fungerar och om det är något jag trivs med.
Så här ser en dag ut för en medelålders familjefar med små barn:
7.00 Klockan ringer för att stiga upp och se till att ungarna käkar frukost och kommer iväg till skolan och pussar frugan hejdå.
7.45 Ensam på tronen kollar jag av dagens att göra lista.
8.30 Nu är sängarna bäddade, disken klar, allt plockat iordning och dammsugat. Det är dags för förmiddagens aktivitet.
8.45 Har jag något särskilt inplanerat som ska fixas, tex pågående renovering eller liknande blir det utfört på förmiddagen. Tiden kan också gå åt till kundmöte eller liknande. Idag blir det dock träning hemma i källaren.
10.15 Cykelpass med efterföljande styrka samt stretching är klar och det är dags för en behövlig dusch.
10.30 Dagens första mat käkas. Hungrig som en varg äter jag framför datorn och kollar börsen, nyheter och intressanta bloggar.
11.15 Har jag fler hushållssysslor att utföra är det tid för dem nu. Annars blir det en stunds läsning eller möjligen en dokumentär på tv.
13.15 Dags att hämta ungar efter skolan.
13.45 Hemma igen och tid för mellanmål och höra hur barnens dag har varit. Ibland följer en kompis med hem och leker under eftermiddagen. Annars blir det någon aktivitet eller läxläsning tillsammans.
16.00 Tid starta middagen om inte frugan slutat tidigt för då brukar hon ta detta passet.
17.30 Ännu en bra dag har blivit kväll. Under dagen har jag tränat och skött hushållet, jobbat i företaget eller utfört ärenden. Eftermiddagen har spenderats med barnen och alla väskor och kläder är förberedda för morgondagen.
19.00 - 20.00 Nattning av härliga ungar. Finns inget bättre än att ligga och småprata lite tillsammans om vad de funderar på.
20.00 - beroende på dagsform kan jag mycket väl fortsätta på något projekt hemma eller jobba en stund. Annars blir det att kolla lite tv med tanten innan det är läggdags.
Tja, vad ska jag säga. Egentligen inget särskilt spännande eller upphetsande. Men alldeles underbart. Oftast bara två tider att passa: skolstart och slut. I övrigt sköter jag mig själv. När jag läst igenom vad jag skrivit ovan så inser jag att jag faktiskt lever precis så som jag vill leva. Jag har tid för familjen, träning och att göra aktiviteter. Egentid på förmiddagen och familjetid på eftermiddagen. Helt perfekt!
Detta livet varvat med att träffa vänner ofta och åka på semester ett par gånger om året gör livet komplett för mig.
Jag är nu ännu mer taggad på att se till antalet arbetsår framöver blir så få som möjligt. Jag kommer framöver att redogöra för hur planen ser ut och när det är realistiskt att checka ut.
Vad ska du prioritera att göra när du gör din exit från arbetslivet?
torsdag, februari 14, 2019
Konsten att (våga) vara nöjd
Det är min sanna övertygelse att den hysteri kring sociala medier som nu varat alldeles för länge ligger bakom att många yngre och medelålders mår psykiskt dåligt. I mina ögon är det en jakt på likes som pågår 24 timmar om dygnet som stressar upp folk och får dem att må dåligt.
Egentligen är det samma fenomen som gjort Postkodlotteriet framgångsrikt - den svenska avundsjukan. "Jag vill egentligen inte ha någon lott, men det vore ju fan om grannen vann och inte jag". Ganska smart affärsidé egentligen. Undrar bara hur vinstchansen för en person med en lott ser ut idag jämfört med när lotteriet introducerades? I var och varannan dragning är det ju folk med en handfull lotter som vinner så lotteriet borde innehålla många fler lotter idag.
Åter till ämnet. Även på de olika sociala medierna är det denna avundsjuka som lyser igenom och hetsar folk. "Nu har Kalle bytt bil och Lisa har nytt kök och i vintras var grannarna i Thailand. Nu måste vi ialla fall byta badrum..."
En given sak är att alla dessa puttinuttesnuttegulliga inlägg såklart inte är 100 % med verkligheten överensstämmande. Hand upp den som någon gång sett ett inlägg där bean har skurit, tvätthögen med en veckas tvätt ligger otvättad på golvet eller bilder på den opimpade delen av huset som topp- och blancolånen inte räckte till för att renovera osv. Nä, just det. Dessa inlägg finns inte helt enkelt. Det handlar hela tiden om att övertyga omvärlden om sin egen framgång och förträfflighet. Ni som vill kan gå och ta en kräkpaus nu. Det behöver jag med nämligen innan jag fortsätter.
Varför ska det då vara så förbaskat svårt för folk att istället vara nöjda med vad man har och kunna unna andra framgång?
Får man ens vara nöjd idag?
Jag kan ibland tycka att det anses fult och lite udda i många sociala sammanhang att vara nöjd så som man har det. Det förväntas att man ska vilja göra karriär, bli chef, bygga nytt hus, köra ny bil osv. Varför?
Om vi har den svenska avundsjukan som driver på jakten på likes är det då jantelagen som gör att vi inte vågar känna oss nöjda? Vad hade hänt om vi alla bestämde oss för att under en vecka bara vara nöjda? Hur skulle omgivningen se på oss då?
Förmodligen skulle vi stämplas som icke-engagerade individer utan driv. Jag är helt säker på att vi skulle hamna i situationer där vi skulle behöva försvara varför vi är nöjda. Jag skrev häromdagen om att jag ofta sätter upp nya mål omedelbart när jag precis klarat ett mål. Det här är någonting jag jobbar med mig själv kring. Att våga vara nöjd. Att faktiskt tillåta mig själv att stanna upp, betrakta min prestation och till mig själv säga - bra jobbat!
Det här är inte lätt och jag har bara kommit en liten bit på väg. Jag kan redan nu känna att det är rätt väg och är helt övertygad om att jag bara kommer att må bättre och bättre ju längre resan pågår.
Vågar du anta utmaningen att stanna upp ett slag, vara nöjd med det du har idag och börja trappa ner på målsättning och jakt på likes?
Egentligen är det samma fenomen som gjort Postkodlotteriet framgångsrikt - den svenska avundsjukan. "Jag vill egentligen inte ha någon lott, men det vore ju fan om grannen vann och inte jag". Ganska smart affärsidé egentligen. Undrar bara hur vinstchansen för en person med en lott ser ut idag jämfört med när lotteriet introducerades? I var och varannan dragning är det ju folk med en handfull lotter som vinner så lotteriet borde innehålla många fler lotter idag.
Åter till ämnet. Även på de olika sociala medierna är det denna avundsjuka som lyser igenom och hetsar folk. "Nu har Kalle bytt bil och Lisa har nytt kök och i vintras var grannarna i Thailand. Nu måste vi ialla fall byta badrum..."
En given sak är att alla dessa puttinuttesnuttegulliga inlägg såklart inte är 100 % med verkligheten överensstämmande. Hand upp den som någon gång sett ett inlägg där bean har skurit, tvätthögen med en veckas tvätt ligger otvättad på golvet eller bilder på den opimpade delen av huset som topp- och blancolånen inte räckte till för att renovera osv. Nä, just det. Dessa inlägg finns inte helt enkelt. Det handlar hela tiden om att övertyga omvärlden om sin egen framgång och förträfflighet. Ni som vill kan gå och ta en kräkpaus nu. Det behöver jag med nämligen innan jag fortsätter.
Varför ska det då vara så förbaskat svårt för folk att istället vara nöjda med vad man har och kunna unna andra framgång?
Får man ens vara nöjd idag?
Jag kan ibland tycka att det anses fult och lite udda i många sociala sammanhang att vara nöjd så som man har det. Det förväntas att man ska vilja göra karriär, bli chef, bygga nytt hus, köra ny bil osv. Varför?
Om vi har den svenska avundsjukan som driver på jakten på likes är det då jantelagen som gör att vi inte vågar känna oss nöjda? Vad hade hänt om vi alla bestämde oss för att under en vecka bara vara nöjda? Hur skulle omgivningen se på oss då?
Förmodligen skulle vi stämplas som icke-engagerade individer utan driv. Jag är helt säker på att vi skulle hamna i situationer där vi skulle behöva försvara varför vi är nöjda. Jag skrev häromdagen om att jag ofta sätter upp nya mål omedelbart när jag precis klarat ett mål. Det här är någonting jag jobbar med mig själv kring. Att våga vara nöjd. Att faktiskt tillåta mig själv att stanna upp, betrakta min prestation och till mig själv säga - bra jobbat!
Det här är inte lätt och jag har bara kommit en liten bit på väg. Jag kan redan nu känna att det är rätt väg och är helt övertygad om att jag bara kommer att må bättre och bättre ju längre resan pågår.
Vågar du anta utmaningen att stanna upp ett slag, vara nöjd med det du har idag och börja trappa ner på målsättning och jakt på likes?
tisdag, februari 12, 2019
Att jobba = att stjäla fritid?
En av mina största drivkrafter i arbetslivet har varit att tjäna pengar. Målet har varit att göra en snabb karriär och komma upp i löneläge för att kunna spara undan slantar och tjäna in en bra tjänstepension.
Väldigt sällan har jag genuint trivts på ett jobb eller ett uppdrag. Jag har helt enkelt haft en fasad utåt, men ofta varit missnöjd inombords. Den jakten och drivkraften jag har trott varit mot högre tjänster, mer lön och bättre positioner har inte varit vad jag trodde den var.
Det var inte att bli ekonomichef vid 30 eller euoropachef vid 35 som varit min dröm upptäckte jag när jag väl kommit fram. Hela tiden har den här jakten manat på mig att jobba hårt och hela tiden ge allt på upploppet för att varje gång efter mållinjen göra mig besviken när det visar sig att det finns ett varv kvar att springa.
Det här har förbryllat mig ganska mycket och jag har funderat länge på vad det beror på och hur en lösning för mig kan se ut.
Det jag kom fram till var att det jag jagat inte varit obegränsat med pengar eller status. Det har hela tiden varit obegränsat med fritid som varit målet. Tid till familjen och vänner. Tid till träning och nöjen. Och inte minst. Tid till mig själv.
Jag har nu varit hemma ett par månader efter jag lämnade mitt senaste jobb för att återgå till att vara egen konsult igen. De här månaderna har givit mig svaret på vad som är min drivkraft. Fritid!
Varför jobba mer än nödvändigt? Hur långt är ett snöre? Ofta diskuteras det i bloggar, press, och forum om hur mycket pengar man vill tjäna ihop. Min erfarenhet säger att när de flesta nått målet så sätts ett nytt mål upp och ett nytt och ett nytt. Jag tillhör själv den kategorin. Först var målet 100 K i buffert, sen 250, sen 500, 1 mille, 2 millar osv.
Min lärdom är att sätta ett mål. Ett! Inte fler. Och sedan hålla sig till det. Tänk efter ordentligt och sätt upp ett mål. Håll dig sedan till den planen och var nöjd. Låt dig vara nöjd och fira framgången utan att hänsynslöst sätta upp nytt mål och kasta dig ut. Ta dig tid till eftertanke och reflektioner. Vad gjorde du bra. Mindre bra. Och efter det kan man gå vidare, men ha inte för bråttom.
Just att vara nöjd är något jag funderar på att fördjupa mig i inom kort.
Hur gör du med dina mål?
Väldigt sällan har jag genuint trivts på ett jobb eller ett uppdrag. Jag har helt enkelt haft en fasad utåt, men ofta varit missnöjd inombords. Den jakten och drivkraften jag har trott varit mot högre tjänster, mer lön och bättre positioner har inte varit vad jag trodde den var.
Det var inte att bli ekonomichef vid 30 eller euoropachef vid 35 som varit min dröm upptäckte jag när jag väl kommit fram. Hela tiden har den här jakten manat på mig att jobba hårt och hela tiden ge allt på upploppet för att varje gång efter mållinjen göra mig besviken när det visar sig att det finns ett varv kvar att springa.
Det här har förbryllat mig ganska mycket och jag har funderat länge på vad det beror på och hur en lösning för mig kan se ut.
Det jag kom fram till var att det jag jagat inte varit obegränsat med pengar eller status. Det har hela tiden varit obegränsat med fritid som varit målet. Tid till familjen och vänner. Tid till träning och nöjen. Och inte minst. Tid till mig själv.
Jag har nu varit hemma ett par månader efter jag lämnade mitt senaste jobb för att återgå till att vara egen konsult igen. De här månaderna har givit mig svaret på vad som är min drivkraft. Fritid!
Varför jobba mer än nödvändigt? Hur långt är ett snöre? Ofta diskuteras det i bloggar, press, och forum om hur mycket pengar man vill tjäna ihop. Min erfarenhet säger att när de flesta nått målet så sätts ett nytt mål upp och ett nytt och ett nytt. Jag tillhör själv den kategorin. Först var målet 100 K i buffert, sen 250, sen 500, 1 mille, 2 millar osv.
Min lärdom är att sätta ett mål. Ett! Inte fler. Och sedan hålla sig till det. Tänk efter ordentligt och sätt upp ett mål. Håll dig sedan till den planen och var nöjd. Låt dig vara nöjd och fira framgången utan att hänsynslöst sätta upp nytt mål och kasta dig ut. Ta dig tid till eftertanke och reflektioner. Vad gjorde du bra. Mindre bra. Och efter det kan man gå vidare, men ha inte för bråttom.
Just att vara nöjd är något jag funderar på att fördjupa mig i inom kort.
Hur gör du med dina mål?
söndag, februari 10, 2019
100 dagar utan socker
I somras fick jag mig en rejäl tankeställare när någon under semestern sytt in alla mina skjortor i midjan. Jag insåg att jag hade ett val att göra. Antingen köpa ny garderob och acceptera förfallet och viktökningen. Eller ta tag i situationen och göra något åt det.
Det sjuka är att jag la ner mer tid på att sköta våra portföljer och sparpengar än att sköta mig själv. Jag kom till insikt och undrade varför jag skulle lägga mer tid på att förvalta vårt kapital och få det att växa när jag kanske skulle kola i nån hjärtsjukdom innan 45. Ska jag ha nån glädje av kapitalet och kunna se barnen växa upp var jag tvungen att ta tag i det.
Planen blev att köra Lchf under hela hösten, vilket också gick bra. När jag sen slutade på jobbet kunde jag även addera träning fler gånger i veckan. En bra vecka kör jag nu 5-6 pass.
För att kicka igång 2019 utmanade jag min fru på 100 dagar utan socker. Kort förklarat innebär det att vi undviker kolhydrater som godis, chips, läsk, saft, pasta, potatis, ris mm. Jag äter Lchf och tanten enligt GI. Det är grymt att göra det tillsammans och kunna stötta varandra. Målet är nu att vi tillsammans ska gå ner 50 kg. Vi har inte sagt någon sluttid utan det kvittar om vi är i mål till sommaren, jul eller nästa år. Det viktiga är att vi ändrat vår livsstil för att leva hälsosammare och längre tillsammans. Nu har vi gått ner ca 22 kg så vi är snart halvvägs!
Hur sköter du din hälsa på bästa sätt? Vilka är dina bästa tips?
Det sjuka är att jag la ner mer tid på att sköta våra portföljer och sparpengar än att sköta mig själv. Jag kom till insikt och undrade varför jag skulle lägga mer tid på att förvalta vårt kapital och få det att växa när jag kanske skulle kola i nån hjärtsjukdom innan 45. Ska jag ha nån glädje av kapitalet och kunna se barnen växa upp var jag tvungen att ta tag i det.
Planen blev att köra Lchf under hela hösten, vilket också gick bra. När jag sen slutade på jobbet kunde jag även addera träning fler gånger i veckan. En bra vecka kör jag nu 5-6 pass.
För att kicka igång 2019 utmanade jag min fru på 100 dagar utan socker. Kort förklarat innebär det att vi undviker kolhydrater som godis, chips, läsk, saft, pasta, potatis, ris mm. Jag äter Lchf och tanten enligt GI. Det är grymt att göra det tillsammans och kunna stötta varandra. Målet är nu att vi tillsammans ska gå ner 50 kg. Vi har inte sagt någon sluttid utan det kvittar om vi är i mål till sommaren, jul eller nästa år. Det viktiga är att vi ändrat vår livsstil för att leva hälsosammare och längre tillsammans. Nu har vi gått ner ca 22 kg så vi är snart halvvägs!
Hur sköter du din hälsa på bästa sätt? Vilka är dina bästa tips?
fredag, februari 08, 2019
Rekorduppdrag på ingång
Jag har legat lågt med inlägg kring min arbetssituation. Det beror på att jag helt enkelt fortfarande går hemma utan uppdrag. Snart är det dock slut på det!
Mitt företag är överens om ett nytt långt konsultuppdrag värt miljonbelopp och kommer att signera det sist kontraktet under fredagen. Personligen är det mitt "tyngsta" uppdrag som ekonomikonsult sett till kund, position och debitering, vilket känns fantastiskt att kunna ro i hamn. Just nu är det en galen efterfrågan på min kompetens och mitt arvode har höjts med över 20% sen senaste uppdraget.
Bara timmar efter jag kommit överens med kunden hör en annan kund av sig och höjer då timpriset för det uppdraget med ytterligare ca 20%! En viktig ingrediens för att överleva som konsult är ärlighet och öppenhet. Hur lockande det ändå är att tjäna mer pengar så är det viktigaste att stå för sitt ord. Därför tackade jag nej och förklarade för den kunden att jag redan muntligt var överens med den första kunden. Jag är övertygad om att detta beteende gynnar mig som konsult i längden.
Som jag skrivit om tidigare valde jag att säga upp mig från min anställning i höstas för att jag inte trivdes och mådde bra. Givetvis underlättar det med en rejäl buffert i ryggen, men jag är helt övertygad om att fler människor borde våga lämna sina jobb för något bättre. Jag känner många som vantrivs på sitt jobb, men aldrig gör något åt det. Uppenbarligen är vanans makt stor. Borde nog skriva ett inlägg om det ämnet. Hur trivs du på ditt jobb?
Den här tiden innan jag börjar nytt uppdrag har gett mig möjligheten att prova livet efter FIRE. Jag har bara blivit mer och mer säker på att det är en vinst för mig och min familj att kunna börja trappa ner. Planen är att jobba som konsult 8 månader om året nu under ett par år och dra in de sista slantarna innan det är dags att dra sig tillbaka för gott.
I ett kommande inlägg tänker jag redogöra för hur min dag som fri ser ut. Förhoppningsvis kan det vara en inspiration för oss alla att fortsätta kämpa och följa vår plan.
Ha en fantastisk fredag kära läsare.
Mitt företag är överens om ett nytt långt konsultuppdrag värt miljonbelopp och kommer att signera det sist kontraktet under fredagen. Personligen är det mitt "tyngsta" uppdrag som ekonomikonsult sett till kund, position och debitering, vilket känns fantastiskt att kunna ro i hamn. Just nu är det en galen efterfrågan på min kompetens och mitt arvode har höjts med över 20% sen senaste uppdraget.
Bara timmar efter jag kommit överens med kunden hör en annan kund av sig och höjer då timpriset för det uppdraget med ytterligare ca 20%! En viktig ingrediens för att överleva som konsult är ärlighet och öppenhet. Hur lockande det ändå är att tjäna mer pengar så är det viktigaste att stå för sitt ord. Därför tackade jag nej och förklarade för den kunden att jag redan muntligt var överens med den första kunden. Jag är övertygad om att detta beteende gynnar mig som konsult i längden.
Som jag skrivit om tidigare valde jag att säga upp mig från min anställning i höstas för att jag inte trivdes och mådde bra. Givetvis underlättar det med en rejäl buffert i ryggen, men jag är helt övertygad om att fler människor borde våga lämna sina jobb för något bättre. Jag känner många som vantrivs på sitt jobb, men aldrig gör något åt det. Uppenbarligen är vanans makt stor. Borde nog skriva ett inlägg om det ämnet. Hur trivs du på ditt jobb?
Den här tiden innan jag börjar nytt uppdrag har gett mig möjligheten att prova livet efter FIRE. Jag har bara blivit mer och mer säker på att det är en vinst för mig och min familj att kunna börja trappa ner. Planen är att jobba som konsult 8 månader om året nu under ett par år och dra in de sista slantarna innan det är dags att dra sig tillbaka för gott.
I ett kommande inlägg tänker jag redogöra för hur min dag som fri ser ut. Förhoppningsvis kan det vara en inspiration för oss alla att fortsätta kämpa och följa vår plan.
Ha en fantastisk fredag kära läsare.
onsdag, februari 06, 2019
Har 90-talister attitydproblem?
Jag var på ett seminarium nyligen för att nätverka och knyta nya kontakter. En av talarna var ägaren till ett expansivt företag.
Han pratade om vilka utmaningar hans företag står inför och vilka hot som finns mot expansionsplanerna. Han får nu ständigt tacka nej till nya jobb på grund av problem med att hitta ny personal.
Om vi börjar med de hot han presenterade var de på ganska hög nivå och svåra att kontrollera för företaget som tex vädret, drivmedelspriser och politiska beslut. Inga enkla saker att försöka förutspå. I sammanhanget var de alla relevanta när jag hörde honom göra sin presentation,men sen kom punkten jag överraskades av:
Attityden hos 90-talister
Han berättade att nyligen fick fem stycken lämna företaget på grund av olika anledningar. Det största problemet var inställningen till arbetet och att de med otroligt kort varsel kunde ringa och säga att de inte kom till jobbet. De hade problem att ta emot instruktioner och följa dem. Ofta försenade till jobbet osv.
Nu är en disclaimer på sin plats. Alla kan bli sjuka och det kan hända saker som gör att man måste stanna hemma från jobbet. Det gäller inte alla 90-talister heller såklart och jag bara återger den diskussion som kom upp. Du kan läsa vidare nu och sluta googla möjligheten att stämma bloggen för hets mot folkgrupp...
Min egen erfarenhet av denna generation säger att den är väldigt polariserad. Jag känner flera som multijobbar, pluggar och jobbar samtidigt eller har ett grymt driv i allmänhet. På andra kanten känner jag personer som bor hemma, aldrig haft ett jobb och saknar ambitionen att skaffa ett trots att de fyllt 25.
Tänk vilka utmaningar svenska arbetsgivare står inför i framtiden. Det går inte att planera skift eftersom alla ska ha möjlighet att jobba vilka tider man vill, det måste gå att utföra jobbet med en hand eftersom mobilen är fastlimmad i den andra, all kommunikation måste ske på teckenspråk då det är självklart att stänga in sig i sin bubbla med gigantiska hörlurar med egen musik eftersom alla andras musiksmak är kass, givetvis måste dagens lönenivå minst dubblas för att det ska bli intressant att ta jobbet över huvud taget.
Nej, skämt å sido. Givetvis är det allvarligt att det kommer denna typ av signaler från arbetsgivare.
Vad tror du denna attityd beror på? Vad är din syn på 90-talister?
Han pratade om vilka utmaningar hans företag står inför och vilka hot som finns mot expansionsplanerna. Han får nu ständigt tacka nej till nya jobb på grund av problem med att hitta ny personal.
Om vi börjar med de hot han presenterade var de på ganska hög nivå och svåra att kontrollera för företaget som tex vädret, drivmedelspriser och politiska beslut. Inga enkla saker att försöka förutspå. I sammanhanget var de alla relevanta när jag hörde honom göra sin presentation,men sen kom punkten jag överraskades av:
Attityden hos 90-talister
Han berättade att nyligen fick fem stycken lämna företaget på grund av olika anledningar. Det största problemet var inställningen till arbetet och att de med otroligt kort varsel kunde ringa och säga att de inte kom till jobbet. De hade problem att ta emot instruktioner och följa dem. Ofta försenade till jobbet osv.
Nu är en disclaimer på sin plats. Alla kan bli sjuka och det kan hända saker som gör att man måste stanna hemma från jobbet. Det gäller inte alla 90-talister heller såklart och jag bara återger den diskussion som kom upp. Du kan läsa vidare nu och sluta googla möjligheten att stämma bloggen för hets mot folkgrupp...
Min egen erfarenhet av denna generation säger att den är väldigt polariserad. Jag känner flera som multijobbar, pluggar och jobbar samtidigt eller har ett grymt driv i allmänhet. På andra kanten känner jag personer som bor hemma, aldrig haft ett jobb och saknar ambitionen att skaffa ett trots att de fyllt 25.
Tänk vilka utmaningar svenska arbetsgivare står inför i framtiden. Det går inte att planera skift eftersom alla ska ha möjlighet att jobba vilka tider man vill, det måste gå att utföra jobbet med en hand eftersom mobilen är fastlimmad i den andra, all kommunikation måste ske på teckenspråk då det är självklart att stänga in sig i sin bubbla med gigantiska hörlurar med egen musik eftersom alla andras musiksmak är kass, givetvis måste dagens lönenivå minst dubblas för att det ska bli intressant att ta jobbet över huvud taget.
Nej, skämt å sido. Givetvis är det allvarligt att det kommer denna typ av signaler från arbetsgivare.
Vad tror du denna attityd beror på? Vad är din syn på 90-talister?
måndag, februari 04, 2019
Minska skatten - gå ur kyrkan
Det händer att lite då och då att det kommer upp i diskussioner hur mycket pengar det är att spara på att gå ur Svenska kyrkan. Jag brukar då fråga varför personen gått ur kyrkan. Ofta är svaret att man inte vill betala skatt till kyrkan som redan har gott om pengar eller att man inte tror på Gud.
Diskussioner är väl ok, men droppen var en banner på en av alla snålbloggare där ett företag gjorde reklam för att de kunde hjälpa till att gå ur kyrkan. Det är i min värld lika illa som all denna casinoreklam som sköljer över oss dagligen.
Jag är själv inte troende och besöker kyrkan oftast när man är på stadssemester och behöver en fräsch toalett - som dessutom är gratis. Detta är inte heller ett sponsrat inlägg av kyrkan eller skrivet med någon annan baktanke.
Jag reagerade bara starkt på reklamen och för mig är kyrkan så mycket mer än troende. I krissituationer och katastrofer är det vanligt att kyrkan håller öppet så att människor kan samlas och ge varandra stöd. Dessutom är kyrkan så mycket tradition och en bärare av den svenska historien och kulturen.
Hand upp alla som gått på skolavslutningar i kyrkan, konfirmerat sig eller gift sig i kyrkan. Jag tror att minst 90 % av er som läser detta svarar ja på ett av de tre alternativen ovan. Jag tycker det är synd att vi ska riskera dessa möjligheter i framtiden för att en person med medelinkomst sparar ett par tusenlappar om året.
Funderar du på att gå ur kyrkan där att spara pengar? Tänk då ett varv till.
Är du medlem i kyrkan? Om inte, varför har du gått ur?
Diskussioner är väl ok, men droppen var en banner på en av alla snålbloggare där ett företag gjorde reklam för att de kunde hjälpa till att gå ur kyrkan. Det är i min värld lika illa som all denna casinoreklam som sköljer över oss dagligen.
Jag är själv inte troende och besöker kyrkan oftast när man är på stadssemester och behöver en fräsch toalett - som dessutom är gratis. Detta är inte heller ett sponsrat inlägg av kyrkan eller skrivet med någon annan baktanke.
Jag reagerade bara starkt på reklamen och för mig är kyrkan så mycket mer än troende. I krissituationer och katastrofer är det vanligt att kyrkan håller öppet så att människor kan samlas och ge varandra stöd. Dessutom är kyrkan så mycket tradition och en bärare av den svenska historien och kulturen.
Hand upp alla som gått på skolavslutningar i kyrkan, konfirmerat sig eller gift sig i kyrkan. Jag tror att minst 90 % av er som läser detta svarar ja på ett av de tre alternativen ovan. Jag tycker det är synd att vi ska riskera dessa möjligheter i framtiden för att en person med medelinkomst sparar ett par tusenlappar om året.
Funderar du på att gå ur kyrkan där att spara pengar? Tänk då ett varv till.
Är du medlem i kyrkan? Om inte, varför har du gått ur?
söndag, december 16, 2018
Dags för årsbokslut och hålla nere skatten
Då året snart är slut gäller det att börja summera 2018. För oss som har företag är det alltid en god idé att göra ett preliminärt årsbokslut i mitten på november för att se vilka åtgärder som kan göras före årsskiftet.
Det är alltid smart att försöka optimera sin skatt genom att tänka till. Några av de vanligaste sakerna att göra:
* köpa in inventarier och göra direktavdrag.
* se till att ta ut lön på rätt nivå (själv lägger jag mig på årslön på ca 480 KSEK. Det ger max avsättning i det sociala skyddsnätet, förutom pension, utan att bli för mycket skatt).
* reservera rätt nivå på semesterlön i bolaget, vilket är ett kortsiktigt sätt att hålla nere skatten utan att använda periodiseringsfond ( jag räknar 5,4 % av månadslönen x 30 dagars semester).
* ta ut körersättning från bolaget. Upprätta en tydlig körjournal om du kör med egen bil och ta skattefri ersättning på 18,50 kr per mil.
Vad har du för smarta tips att hålla nere skatten?
fredag, november 23, 2018
Tjäna pengar på andras fobier
Nu börjar det bli lite tröttsamt med all buffémat och sangria. Kan väl inte påstå att jag längtar hem till två plus och snöblandat regn precis, men vi känner nog allihop att vi kan detta stället nu. Tyvärr inget höjdarställe och hit åker vi inte igen.
Från tid till annan har jag och Fru Vardagsekonom funderat på att flytta från vårt nuvarande boende. Eller i ärlighetens namn är det nog mest jag som tagit upp det. Ibland är jag så sjukt trött på alla måsten när man bor i hus. Klippa gräs, rensa rabatter, måla, putsa fönster, lägga golv, gödsla gräsmattan, klippa häck, tvätta altantrall osv. Jag tycker det är så svårt att veta på vilken nivå man ska lägga ambitionsnivån. Hur hanterar ni dessa sysslor?
Lösningen på ovanstående kan ju tänkas vara att flytta till en lägenhet, men icke. Istället skulle undertecknad vara intresserad av ett litet ställe på landet med en lada, ett par uthus och hönshus. Kruxet är att jag är så sjukt mörkrädd. Vi har ett avancerat larm hemma med konstant skalskydd och sektionerat larm i huset på natten. Kameror, detektorer och brandvarnare finns det överallt i huset. Utomhus har jag satt upp lampor som lyser upp varenda vrå på tomten till nära på dagsljus på natten.
Givetvis tar det emot att pynta ett antal tusen om året till larmfirman. Men jag har inget alternativ. För att kunna vara hemma själv är det ett måste med detta larm. Frågan är hur mycket pengar som säkerhetsbranschen tjänar just på kunder som mig? Hur stor är egentligen risken för ett inbrott? Hjälper det med larm? Alla är vi såklart olika och tolkar statistiken på det sätt som känns bäst för en själv.
Faktum kvarstår. Det går att tjäna feta pengar på andras fobier och då har jag inte ens diskuterat alla kvacksalvare och mumbojumbotyper som kan bota allt från cancer till att fördriva onda andar.
Hur gör du med dina fobier, rädslor eller andra känslor? Betalar du dyra pengar till en larmfirma, någon du går och pratar med eller kanske något annat?
Adios amigo!
Från tid till annan har jag och Fru Vardagsekonom funderat på att flytta från vårt nuvarande boende. Eller i ärlighetens namn är det nog mest jag som tagit upp det. Ibland är jag så sjukt trött på alla måsten när man bor i hus. Klippa gräs, rensa rabatter, måla, putsa fönster, lägga golv, gödsla gräsmattan, klippa häck, tvätta altantrall osv. Jag tycker det är så svårt att veta på vilken nivå man ska lägga ambitionsnivån. Hur hanterar ni dessa sysslor?
Lösningen på ovanstående kan ju tänkas vara att flytta till en lägenhet, men icke. Istället skulle undertecknad vara intresserad av ett litet ställe på landet med en lada, ett par uthus och hönshus. Kruxet är att jag är så sjukt mörkrädd. Vi har ett avancerat larm hemma med konstant skalskydd och sektionerat larm i huset på natten. Kameror, detektorer och brandvarnare finns det överallt i huset. Utomhus har jag satt upp lampor som lyser upp varenda vrå på tomten till nära på dagsljus på natten.
Givetvis tar det emot att pynta ett antal tusen om året till larmfirman. Men jag har inget alternativ. För att kunna vara hemma själv är det ett måste med detta larm. Frågan är hur mycket pengar som säkerhetsbranschen tjänar just på kunder som mig? Hur stor är egentligen risken för ett inbrott? Hjälper det med larm? Alla är vi såklart olika och tolkar statistiken på det sätt som känns bäst för en själv.
Faktum kvarstår. Det går att tjäna feta pengar på andras fobier och då har jag inte ens diskuterat alla kvacksalvare och mumbojumbotyper som kan bota allt från cancer till att fördriva onda andar.
Hur gör du med dina fobier, rädslor eller andra känslor? Betalar du dyra pengar till en larmfirma, någon du går och pratar med eller kanske något annat?
Adios amigo!
onsdag, november 21, 2018
Att våga säga upp sig
På semesterorten går det sin lilla lunk. Fortfarande är den lokala whiskeyn i plastmugg ingen höjdare för undertecknad, men ungarna stormtrivs.
Idag fick jag möjlighet, tack vare min knaggliga spanska, att prata med hotelldirektören personligen i restaurangen. En trevlig man som styr sin personal på ett hårt och framåtdrivande, men samtidigt schysst sätt. Eftersom jag jobbar med ekonomi- och managementfrågor kom vi in på ämnet. Han uppskattade feedbacken från mig som gäst och det kommer bli fler pratstunder. Efter vårt lilla samtal undrade han om vi behövde bord och efter ett par rappa meningar till hovmästaren så sätt vi på en perfekt plats. Tänk vad lite enkla fraser kan göra nytta!
Annars har jag haft en hel del tid att fundera på min arbetssituation. Hemma fortsätter stora arbetsgivare att säga upp personal. Senast i raden är vår folkhemsmöbleringsfirma. Och i det fallet tror jag bara att vi sett början på deras avfolkningsresa.
Hur som helst så kommer tankarna att jag gjort fel som sagt upp mig från en tillsvidaretjänst när vi är i osäkra tider och ingen vet vad som väntar. Kanske borde jag orkat hålla ut och inte sagt upp mig för att på så vis vara förankrad i en trygg hamn när stormen drar förbi.
Det jag kommer fram till i mina interna diskussioner är att det viktigaste är att vara sann mig sig själv! Om jag inte trivs och mår bra varför ska jag då knega på? Längtan att gå tillbaka till konsultlivet blev för stark samtidigt som jag mådde allt sämre på min arbetsplats. Är det då värt att slita på eller är det bättre att göra en förändring? För mig finns det bara två saker att göra när något som jag upplever är fel: gör något åt saken eller håll käften.
Jag lever efter devisen att det aldrig går att ångra det man gjorde. Bara det man aldrig gjorde. Därför var jag tvungen att agera och säga upp mig.
Jag tänkte återkomma med ett nytt inlägg om mina fortsatta resonemang. Vad skulle krävas för att du skulle säga upp dig från jobbet?
Idag fick jag möjlighet, tack vare min knaggliga spanska, att prata med hotelldirektören personligen i restaurangen. En trevlig man som styr sin personal på ett hårt och framåtdrivande, men samtidigt schysst sätt. Eftersom jag jobbar med ekonomi- och managementfrågor kom vi in på ämnet. Han uppskattade feedbacken från mig som gäst och det kommer bli fler pratstunder. Efter vårt lilla samtal undrade han om vi behövde bord och efter ett par rappa meningar till hovmästaren så sätt vi på en perfekt plats. Tänk vad lite enkla fraser kan göra nytta!
Annars har jag haft en hel del tid att fundera på min arbetssituation. Hemma fortsätter stora arbetsgivare att säga upp personal. Senast i raden är vår folkhemsmöbleringsfirma. Och i det fallet tror jag bara att vi sett början på deras avfolkningsresa.
Hur som helst så kommer tankarna att jag gjort fel som sagt upp mig från en tillsvidaretjänst när vi är i osäkra tider och ingen vet vad som väntar. Kanske borde jag orkat hålla ut och inte sagt upp mig för att på så vis vara förankrad i en trygg hamn när stormen drar förbi.
Det jag kommer fram till i mina interna diskussioner är att det viktigaste är att vara sann mig sig själv! Om jag inte trivs och mår bra varför ska jag då knega på? Längtan att gå tillbaka till konsultlivet blev för stark samtidigt som jag mådde allt sämre på min arbetsplats. Är det då värt att slita på eller är det bättre att göra en förändring? För mig finns det bara två saker att göra när något som jag upplever är fel: gör något åt saken eller håll käften.
Jag lever efter devisen att det aldrig går att ångra det man gjorde. Bara det man aldrig gjorde. Därför var jag tvungen att agera och säga upp mig.
Jag tänkte återkomma med ett nytt inlägg om mina fortsatta resonemang. Vad skulle krävas för att du skulle säga upp dig från jobbet?
måndag, november 19, 2018
Hola hola- Coca Cola
Herr och Fru Vardagsekonomer med tillhörande kids befinner sig för närvarande på spansktalande ort med behagligt klimat.
Jag tycker alltid det är kul att försöka bemöta lokalbefolkningen på deras språk. Dock är jag långt ifrån ett språkgeni, men kan vissa basala fraser och utför en del enklare beställningar. Det brukar uppskattas och jag har tränat en del inför resan som vanligt.
När vi kom till receptionen för incheckning var jag beredd på att använda mina kunskaper i spanska. Vi möts av en trevlig kille med öppningsfrasen " Hej och välkomna. Kan jag hjälpa er" på obruten svenska. Kan lugnt säga att man kunnat få plats med både Vasaskeppet och hela muséet så mycket som jag gapade och fick knappt fram ett hej.
Snacka om besvikelse! Åka ändå hit för att tragga på svenska. Vi kunde ju lika gärna åkt till Borlänge...
Gårdagen blev iallafall lite bättre då jag lyckades spara in en slant. Ekonomiska som vi är har vi givetvis med oss egna uppblåsbara poolleksaker varav en gigantisk donut. För att spara in på ansträngningen så gick jag till hotellets supermarket för att få låna deras kompressor, men den damen ville ha en Euro. Nä min själ tänkte jag och gick hem. Efter att ha ägnat en väsentlig del av min energi på att få den jäkla badringen uppblåst samtidigt som ungarna jagade runt och Fru Vardagsekonom suckade över min snålhet blev jag äntligen klar. Så jäkla nöjd. En hel Euro insparad!
På tal om svensken i receptionen. Det är oerhört betryggande nu utomlands sen nya regelverket kring surf utomlands träder i kraft. Nu ser man fullt med föräldrar som sitter med näsorna i mobilen vid poolen, matbordet och lekplatsen. Precis som hemma!
Nu väntar en nyblandad Cuba libre på att inmundigas. På återhörande.
Adios amigo!
Jag tycker alltid det är kul att försöka bemöta lokalbefolkningen på deras språk. Dock är jag långt ifrån ett språkgeni, men kan vissa basala fraser och utför en del enklare beställningar. Det brukar uppskattas och jag har tränat en del inför resan som vanligt.
När vi kom till receptionen för incheckning var jag beredd på att använda mina kunskaper i spanska. Vi möts av en trevlig kille med öppningsfrasen " Hej och välkomna. Kan jag hjälpa er" på obruten svenska. Kan lugnt säga att man kunnat få plats med både Vasaskeppet och hela muséet så mycket som jag gapade och fick knappt fram ett hej.
Snacka om besvikelse! Åka ändå hit för att tragga på svenska. Vi kunde ju lika gärna åkt till Borlänge...
Gårdagen blev iallafall lite bättre då jag lyckades spara in en slant. Ekonomiska som vi är har vi givetvis med oss egna uppblåsbara poolleksaker varav en gigantisk donut. För att spara in på ansträngningen så gick jag till hotellets supermarket för att få låna deras kompressor, men den damen ville ha en Euro. Nä min själ tänkte jag och gick hem. Efter att ha ägnat en väsentlig del av min energi på att få den jäkla badringen uppblåst samtidigt som ungarna jagade runt och Fru Vardagsekonom suckade över min snålhet blev jag äntligen klar. Så jäkla nöjd. En hel Euro insparad!
På tal om svensken i receptionen. Det är oerhört betryggande nu utomlands sen nya regelverket kring surf utomlands träder i kraft. Nu ser man fullt med föräldrar som sitter med näsorna i mobilen vid poolen, matbordet och lekplatsen. Precis som hemma!
Nu väntar en nyblandad Cuba libre på att inmundigas. På återhörande.
Adios amigo!
lördag, november 17, 2018
Packat och klart
Dagen före dagen. Äntligen dags för den årliga höstutflykten till värmen. Ni levasnåltkollegor kan sluta läsa nu. Övriga kostapåsigförattlevainuetkollegor kan gärna fortsätta så att jag inte skrivit inlägget i onödan...
Taxin kommer kl 04 för transport till flygplatsen för att tillsammans med andra blekfeta svenskar flygas ner till sangria och grisfest.
Som vanligt är det allt inkluderat som gäller eftersom jag älskar att trängas med hånga, stirriga typer vid buffetborden. Finns heller inget bättre än att dricka inhemsk whiskey och hemjäst källarvin i plastmuggar.
Eftersom jag är en vinnarskalle så är det en fröjd att iklädd foppatofflor och med familjens badhanddukar i famnen tävla i hotellhinderbana mot morgontidiga tyskar i jakten på de perfekta solstolarna.
Hoppas få tid till att uppdatera bloggen med lite sköna rapporter under veckan. Ha det fantastiskt fint!
Taxin kommer kl 04 för transport till flygplatsen för att tillsammans med andra blekfeta svenskar flygas ner till sangria och grisfest.
Som vanligt är det allt inkluderat som gäller eftersom jag älskar att trängas med hånga, stirriga typer vid buffetborden. Finns heller inget bättre än att dricka inhemsk whiskey och hemjäst källarvin i plastmuggar.
Eftersom jag är en vinnarskalle så är det en fröjd att iklädd foppatofflor och med familjens badhanddukar i famnen tävla i hotellhinderbana mot morgontidiga tyskar i jakten på de perfekta solstolarna.
Hoppas få tid till att uppdatera bloggen med lite sköna rapporter under veckan. Ha det fantastiskt fint!
onsdag, november 14, 2018
Houston calling!
Vet inte hur många läsare som finns kvar längre efter en ofrivilligt lång paus. Eftersom jag tycker det är kul att skriva och det finns de som uppskattat bloggen så kör jag igen.
Ofrivillig paus? Jepp. Finkan? Nepp. Skattmasen i hälarna? Sorry. Gissa igen.
För ett år sen valde jag att lämna konsultrollen för att ta en anställning. Totalt sett blev det inte som jag tänkt. Tyvärr spillde det också över på min kreativa sida, vilket gjorde att jag inte hade ork eller energi för bloggen.
Under början av hösten blev det uppenbart för mig att jag var på fel plats. Jag kände inte igen mig själv. Min fru kände inte igen mig. Jag var tvungen att göra något åt det. Jag hoppade!
Detta är första veckan på resten av mitt liv. Man ska aldrig säga aldrig, men det ska mycket till för att jag tar en anställning igen. Så mycket kan jag säga.
Tänk på att du behöver två sorters pengar. 1: det-går-åt-helvete-pengar och 2: dra-åt-helvete-pengar. Gissa vilka jag använde...
Återigen välkommen tillbaka! Jag har saknat dig!
Ofrivillig paus? Jepp. Finkan? Nepp. Skattmasen i hälarna? Sorry. Gissa igen.
För ett år sen valde jag att lämna konsultrollen för att ta en anställning. Totalt sett blev det inte som jag tänkt. Tyvärr spillde det också över på min kreativa sida, vilket gjorde att jag inte hade ork eller energi för bloggen.
Under början av hösten blev det uppenbart för mig att jag var på fel plats. Jag kände inte igen mig själv. Min fru kände inte igen mig. Jag var tvungen att göra något åt det. Jag hoppade!
Detta är första veckan på resten av mitt liv. Man ska aldrig säga aldrig, men det ska mycket till för att jag tar en anställning igen. Så mycket kan jag säga.
Tänk på att du behöver två sorters pengar. 1: det-går-åt-helvete-pengar och 2: dra-åt-helvete-pengar. Gissa vilka jag använde...
Återigen välkommen tillbaka! Jag har saknat dig!
lördag, december 23, 2017
Julefrid och bloggpaus
Det har varit en alldeles för lång bloggpaus efter semestern, men det har varit en hel del att fixa med.
Nu börjar julefriden att sänka sig över Vardagsekonomens hem. Enda som återstår är att bygga pepparkakshuset i eftermiddag, vilket är en årlig tradition. Jag har börjat limma med kristyr istället för smält socker. Mindre klädd och ingen risk för brännskador.
Kan notera nya vanor i familjen. För första gången har vi handlat majoriteten av julklapparna på nätet. Jag har som vanligt varit skeptisk länge, men gav det en chans i år för att slippa stångas med andra i affärerna. Blev inte så många klappar i år heller och vi har spenderat mindre än vanligt. Har faktiskt ingen aning om varför.
Som vanligt i dessa tider tänker jag på de barn och familjer som har det svårt. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på barn som bor med alkoliserade, missbrukare eller någon som slår eller utnyttjar. Tänker mycket på de som kämpar med sjukdomar inom familjen och bara måste orka för att överleva dagen. Många är de familjer som verkligen sliter och ändå inte får ekonomin att gå ihop. Det gäller att vara ödmjuk i sitt eget liv och förstå hur bra man har det jämfört med många andra.
Tyvärr är trenden i samhället att alltfler blir egoistiska och det handlar bara om egen framgång. Jag hoppas denna trenden bryts och att vi börjar ta hand om varandra istället.
Var rädda om er. Hörs snart igen!
Nu börjar julefriden att sänka sig över Vardagsekonomens hem. Enda som återstår är att bygga pepparkakshuset i eftermiddag, vilket är en årlig tradition. Jag har börjat limma med kristyr istället för smält socker. Mindre klädd och ingen risk för brännskador.
Kan notera nya vanor i familjen. För första gången har vi handlat majoriteten av julklapparna på nätet. Jag har som vanligt varit skeptisk länge, men gav det en chans i år för att slippa stångas med andra i affärerna. Blev inte så många klappar i år heller och vi har spenderat mindre än vanligt. Har faktiskt ingen aning om varför.
Som vanligt i dessa tider tänker jag på de barn och familjer som har det svårt. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på barn som bor med alkoliserade, missbrukare eller någon som slår eller utnyttjar. Tänker mycket på de som kämpar med sjukdomar inom familjen och bara måste orka för att överleva dagen. Många är de familjer som verkligen sliter och ändå inte får ekonomin att gå ihop. Det gäller att vara ödmjuk i sitt eget liv och förstå hur bra man har det jämfört med många andra.
Tyvärr är trenden i samhället att alltfler blir egoistiska och det handlar bara om egen framgång. Jag hoppas denna trenden bryts och att vi börjar ta hand om varandra istället.
Var rädda om er. Hörs snart igen!
fredag, december 08, 2017
Me, myself and Metoo
Vad är det som händer? Vad är det som hänt och hur länge har det pågått?
Det är många profiler och kändisar vars dåliga beteende nu dragits fram i ljuset. Personligen tycker jag det är bra att alla som beter sig illa, både män och kvinnor, får ta sina konsekvenser.
Men det finns ett par minst sagt märkliga händelser i mina ögon. Häromdagen avgick Bo Karlsson för en händelse för 21 år sen. Lasse Kronér blev uthängd av ett gammalt ex för saker som hände INNAN de blev ihop. Om det nu var något allvarligt hur kan man då senare ingå i en relation med personen?
Det farliga är när drevet i media och sociala forum går igång. Senast idag gällande Ingvar Oldsberg. Om det vi fått veta idag är snart är det ett minst sagt märkligt förfarande. Vilken anställd eller kontrakterad konsult skulle kunna bli uppsagd utan att veta varför. Men redan samma dag blir han uthängd och ifrågasatt utan att vi har all fakta.
En person som blir dömd ansetts juridiskt har sonat sitt brott efter avtjänat straff. Gemene man verkar ha svårt att skilja på moral och juridik. För att bibehålla ett rättssäkert samhälle kan vi inte tillåta medborgargarden varken i villakvarter eller på nätet i sociala forum.
Det är ett väldigt känsligt ämne, men det måste belysas nu innan ett bra initiativ i form av Metoo går överstyr och tar död på sin egen trovärdighet.
Det är många profiler och kändisar vars dåliga beteende nu dragits fram i ljuset. Personligen tycker jag det är bra att alla som beter sig illa, både män och kvinnor, får ta sina konsekvenser.
Men det finns ett par minst sagt märkliga händelser i mina ögon. Häromdagen avgick Bo Karlsson för en händelse för 21 år sen. Lasse Kronér blev uthängd av ett gammalt ex för saker som hände INNAN de blev ihop. Om det nu var något allvarligt hur kan man då senare ingå i en relation med personen?
Det farliga är när drevet i media och sociala forum går igång. Senast idag gällande Ingvar Oldsberg. Om det vi fått veta idag är snart är det ett minst sagt märkligt förfarande. Vilken anställd eller kontrakterad konsult skulle kunna bli uppsagd utan att veta varför. Men redan samma dag blir han uthängd och ifrågasatt utan att vi har all fakta.
En person som blir dömd ansetts juridiskt har sonat sitt brott efter avtjänat straff. Gemene man verkar ha svårt att skilja på moral och juridik. För att bibehålla ett rättssäkert samhälle kan vi inte tillåta medborgargarden varken i villakvarter eller på nätet i sociala forum.
Det är ett väldigt känsligt ämne, men det måste belysas nu innan ett bra initiativ i form av Metoo går överstyr och tar död på sin egen trovärdighet.
söndag, december 03, 2017
Julskyltning, vinterkläder och julhets
Så har vi varit hemma en vecka efter en fantastisk semester. Jag blev brutalt påmind om temperaturskillnaden igår när vi var på skogspromenad. Har frusit nu i två dagar och längtar tillbaka till värmen. Jag ogillar verkligen vinterkläder.
Vi var på julskyltning idag och så glad jag blev att kommunen hade GRATIS ponnyridning för barnen. Det kan jag sponsra alla dagar i veckan. När vi stod i kön och väntade var det en mamma före som sa till sin kompis "Vilken tur det var gratis annars hade inte xxxx kunnat rida. Vi skulle ju bara kolla idag hade vi bestämt". När sen hennes dotter kom tillbaka från ridningen var det en min som gjorde mig alldeles tagen. Jag var både glad och ledsen samtidigt.
Glad för att den här tjejen fick uppleva detta. Ledsamheten kom när jag tänkte på hur en vardag kan se ut för den här familjen och hur de måste kämpa för att få det att gå runt. Så tänker jag på hur min familj har det och hur jäkla bra vi kan leva. Det är nyttigt att få dessa ögonblick där man tvingas tänka efter hur bra man har det.
För övrigt är jag så trött på all julhets runt omkring oss. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att det inte går att överleva utan att överkonsumera julklappar, koka eget godis, sticka egna strumpor till hunden, virka julgardiner, klä hela huset med tivolibelysnining, krydda egen snaps och samtidigt hinna lägga in den egenfångade sillen. SUCK! När ska detta ytfixerade jaga-likes-beteende upphöra?
Stanna upp ett tag och fundera på vad som är viktigt. Tid med familjen och vänner är det som räknas för mig. Om sen sillen är köpt och det serveras en låda Paradis. So what?? Skit i det och lägg tiden på det som räknas.
Skål och glad första Advent!
Vi var på julskyltning idag och så glad jag blev att kommunen hade GRATIS ponnyridning för barnen. Det kan jag sponsra alla dagar i veckan. När vi stod i kön och väntade var det en mamma före som sa till sin kompis "Vilken tur det var gratis annars hade inte xxxx kunnat rida. Vi skulle ju bara kolla idag hade vi bestämt". När sen hennes dotter kom tillbaka från ridningen var det en min som gjorde mig alldeles tagen. Jag var både glad och ledsen samtidigt.
Glad för att den här tjejen fick uppleva detta. Ledsamheten kom när jag tänkte på hur en vardag kan se ut för den här familjen och hur de måste kämpa för att få det att gå runt. Så tänker jag på hur min familj har det och hur jäkla bra vi kan leva. Det är nyttigt att få dessa ögonblick där man tvingas tänka efter hur bra man har det.
För övrigt är jag så trött på all julhets runt omkring oss. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att det inte går att överleva utan att överkonsumera julklappar, koka eget godis, sticka egna strumpor till hunden, virka julgardiner, klä hela huset med tivolibelysnining, krydda egen snaps och samtidigt hinna lägga in den egenfångade sillen. SUCK! När ska detta ytfixerade jaga-likes-beteende upphöra?
Stanna upp ett tag och fundera på vad som är viktigt. Tid med familjen och vänner är det som räknas för mig. Om sen sillen är köpt och det serveras en låda Paradis. So what?? Skit i det och lägg tiden på det som räknas.
Skål och glad första Advent!
lördag, november 25, 2017
Last call for alcohol
Det här inlägget delar namn med en gammal travare hos StigH för ett gäng år sedan, men han kallades kort och gott för Groggen. För vår del klämtade beställningsklockan ikväll eftersom vi åker hem under lördagen. Inget jag ser fram emot vädermässigt precis.
De sista dagarna har varit väldigt lugna eftersom sista delarna i sällskapet reste hem för ett par sedan. Det har blivit mycket tid med barnen och det känns skönt. Nu blir det ändå mysigt att komma hem och julpynta.
Det är också dags att ta tag i budgetarbetet för 2018 i privatekonomin. Det är en del förändringar jämfört med 2017 och jag känner att vi måste sätta våra nya mål och visioner på pränt för att kunna bryta ner dem till delmål. Följande vill jag att vi ska bestämma:
1. Månadsbudgdet för 2018 för omkostnader
2. Sparplan för 2018. Med uppdelning på portfölj, resor, bil och hus.
3. Långsiktig strategi
Första punkten innefattar alla kostnader vi har och är inget konstigt. Andra punkten är den roligaste och hänger mer än någonsin ihop med tredje punkten. Nivåerna på andra punkten är ungefär så här per månad:
Resor (semester) 3000, bil 3000, hus 2000 och portfölj resten.
Det viktigaste beslutet bli onekligen den tredje punkten och innefattar stora frågor som ska vi köpa bostad utomlands, flytta permanent utomlands, när pensionera oss som rentierer, byta bostad i Sverige eller köpa sommarboastad i Sverige? Vi har så många idéer efter vinsten och nu gäller det att börja jobba enligt en plan. Fram tills nu har det mest gått på känsla och jag har köpt aktier för en del av vinsten, men känner att vi måste sätta en plan tillsammans för att fortsätta vårt driv att dra oss tillbaka från arbetslivet. Nu gäller det att njuta det sista innan hemresan och vi kommer ha ett gäng timmar diskutera punkterna ovan.
Har ni satt ihop budgeten för 2018?
De sista dagarna har varit väldigt lugna eftersom sista delarna i sällskapet reste hem för ett par sedan. Det har blivit mycket tid med barnen och det känns skönt. Nu blir det ändå mysigt att komma hem och julpynta.
Det är också dags att ta tag i budgetarbetet för 2018 i privatekonomin. Det är en del förändringar jämfört med 2017 och jag känner att vi måste sätta våra nya mål och visioner på pränt för att kunna bryta ner dem till delmål. Följande vill jag att vi ska bestämma:
1. Månadsbudgdet för 2018 för omkostnader
2. Sparplan för 2018. Med uppdelning på portfölj, resor, bil och hus.
3. Långsiktig strategi
Första punkten innefattar alla kostnader vi har och är inget konstigt. Andra punkten är den roligaste och hänger mer än någonsin ihop med tredje punkten. Nivåerna på andra punkten är ungefär så här per månad:
Resor (semester) 3000, bil 3000, hus 2000 och portfölj resten.
Det viktigaste beslutet bli onekligen den tredje punkten och innefattar stora frågor som ska vi köpa bostad utomlands, flytta permanent utomlands, när pensionera oss som rentierer, byta bostad i Sverige eller köpa sommarboastad i Sverige? Vi har så många idéer efter vinsten och nu gäller det att börja jobba enligt en plan. Fram tills nu har det mest gått på känsla och jag har köpt aktier för en del av vinsten, men känner att vi måste sätta en plan tillsammans för att fortsätta vårt driv att dra oss tillbaka från arbetslivet. Nu gäller det att njuta det sista innan hemresan och vi kommer ha ett gäng timmar diskutera punkterna ovan.
Har ni satt ihop budgeten för 2018?
tisdag, november 21, 2017
Kackerlackor och utlandsflytt
Har för första gången sett en kackerlacka. Den satt på golvet häromkvällen vid läggdags. När jag skulle försöka slå ihjäl den märkte jag hur jäkla snabb den var. Gissa var den gömde sig. In under och bakom sänggaveln. Mysigt! Fick sova med nattlampa.... Hotellet har städat ännu mer noga här och sprayat, men vi kollar en gång extra nu när vi tar ut något från garderoben eller går upp på natten.
Det gäller att passa sig när man är utomlands och inte ta för givet att man är de enda svensktalande. Vi var på stan häromdagen och gick med barnvagn på en smal trottoar och möter en uppklädd dam i 60-års åldern. Hon som kör barnvagnen tvekar om var hon ska ta vägen. Då ropar en i gänget "be överklasskärringen flytta på sig". Damen kliver in i en butiksentre så vi kan komma förbi. När han som ropade går förbi henne säger damen "tänk på språkbruket unge man." Gissa om han blev paff och skämdes. Resten av oss bara garvade.
Det är svårt att hänga med i nyhetsflödet hemma just nu. Loggar in nån gång då och då och försöker kolla portföljerna och konstaterar en viss nedgång. Har gjort lite köp på dipparna, men inget större. Har en del information och nyheter att hämta ikapp, men känns skönt med en liten paus. Går och grunnar på lite investeringsplaner. Det finns ju ganska gott om tid för det.
Vi går omkring här och är riktigt sugna på en utlandsflytt och jag har börjat räkna mer noga på om det skulle gå ihop. Stort steg att flytta utomlands med barn, men jag är orolig över samhällsutvecklingen i Sverige. Klimatet blir bara hårdare och mer individualiserat. Att bara se på hur landet förfaller och alla nedskärningar inom vård, skola och omsorg gör mig ledsen inombords. Jag ser hur Sverige kommer bli ännu mer uppdelat. Klyftan mellan hög- och låginkomsttagare eller bidragsberoende kommer bara att öka. Jag kan då förstå uttalandet från Östling om vad man får för skattepengarna när man nyktert kan konstatera det ras landet gjort. Då blir jag så trött på den vänstervridna PK-maffia som ska kallas presskår som ska piska upp ett drev mot de som gör den här typen av Östlinguttalande.
Se istället på de parallellsamhällen som växer fram med svartekonomier eller egna religiösa lagar. Hur ska det gå att hålla ihop landet när vi accepterar dessa skuggsamhällen? Det här väl snarare detta som skulle vara intressant att utforska och beskriva denna påverkan på vårt samhälle? Men det är det få journalister som vågar.
Nä, då lockar det att förverkliga drömmen och bo här i värmen året om. Målet skulle vara att köpa en bostad med fyra rum och leva på en kombo av utdelningar och extrajobb. Frågan är väl bara om vi vågar. Får googla lite till i ämnet.
Fler som drömmer om utlandsflytt och vart i så fall?
Det gäller att passa sig när man är utomlands och inte ta för givet att man är de enda svensktalande. Vi var på stan häromdagen och gick med barnvagn på en smal trottoar och möter en uppklädd dam i 60-års åldern. Hon som kör barnvagnen tvekar om var hon ska ta vägen. Då ropar en i gänget "be överklasskärringen flytta på sig". Damen kliver in i en butiksentre så vi kan komma förbi. När han som ropade går förbi henne säger damen "tänk på språkbruket unge man." Gissa om han blev paff och skämdes. Resten av oss bara garvade.
Det är svårt att hänga med i nyhetsflödet hemma just nu. Loggar in nån gång då och då och försöker kolla portföljerna och konstaterar en viss nedgång. Har gjort lite köp på dipparna, men inget större. Har en del information och nyheter att hämta ikapp, men känns skönt med en liten paus. Går och grunnar på lite investeringsplaner. Det finns ju ganska gott om tid för det.
Vi går omkring här och är riktigt sugna på en utlandsflytt och jag har börjat räkna mer noga på om det skulle gå ihop. Stort steg att flytta utomlands med barn, men jag är orolig över samhällsutvecklingen i Sverige. Klimatet blir bara hårdare och mer individualiserat. Att bara se på hur landet förfaller och alla nedskärningar inom vård, skola och omsorg gör mig ledsen inombords. Jag ser hur Sverige kommer bli ännu mer uppdelat. Klyftan mellan hög- och låginkomsttagare eller bidragsberoende kommer bara att öka. Jag kan då förstå uttalandet från Östling om vad man får för skattepengarna när man nyktert kan konstatera det ras landet gjort. Då blir jag så trött på den vänstervridna PK-maffia som ska kallas presskår som ska piska upp ett drev mot de som gör den här typen av Östlinguttalande.
Se istället på de parallellsamhällen som växer fram med svartekonomier eller egna religiösa lagar. Hur ska det gå att hålla ihop landet när vi accepterar dessa skuggsamhällen? Det här väl snarare detta som skulle vara intressant att utforska och beskriva denna påverkan på vårt samhälle? Men det är det få journalister som vågar.
Nä, då lockar det att förverkliga drömmen och bo här i värmen året om. Målet skulle vara att köpa en bostad med fyra rum och leva på en kombo av utdelningar och extrajobb. Frågan är väl bara om vi vågar. Får googla lite till i ämnet.
Fler som drömmer om utlandsflytt och vart i så fall?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)