Låt mig börja så här. Om du inte förstår rubriken tar du en tillfällig paus från min text nedan. Säg "hey google, vad är jante".
Klar? Ok, då fortsätter vi.
I mellanmjölkens förlovade lagomland känns det som att Jantelagen är en av grundlagarna som styr nationen tillsammans Tryckfrihetsförordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen och Regeringsformen.
Det är ändå inte i en hipsters intresse att vara rojalist så Successionsordningen skiter ändå de flesta i. Då är Jantelagen viktigare att följa annars får man kanske ingen koffeinfri, sockerfri, soyalatte på handrostade ekologiska fairtrade bönor från Guatemala som är skördade i perfekt morgonsdis för att behålla sin krispiga fräschör när man ska beställa sin java.
Jag är den första att erkänna att även undertecknad tillhört denna vilseledda skara som lytt Jantes minsta vill. Dock kan jag känna att med en högre ålder och mer livserfarenhet så kan jag mer och mer känna att Successionsordningen återtagit sin plats som grundlag och petat Jante.
Det är en befriande känsla när man kan nå detta stadie och faktiskt tillåta sig att vara både stolt och nöjd över sig själv utan att skämmas för det. Om inte jag själv uppskattar mig själv vem ska då göra det? Denna jakt på likes och ytliga beröm 24/7 låser många dörrar och lämnar bara väggen kvar att braka in i.
Alla har vi vårt psykiska bagage att släpa på. I svåra stunder går det inte ens att lyfta ryggsäcken medan den är fjäderlätt i tider då allt är stolpe in. Att förlika sig med att denna förbannade boja kommer följa med till vägs ände är ett första steg. Börja din inre resa där.
I nästa steg är det alltså att jobba med sitt eget beröm som gäller. Jag har skrivit om det tidigare, men att våga vara nöjd är en nyckel till inre frid.
Uppskatta det du har istället för att jaga det du saknar. Läs den meningen en gång till. Sakta.
Om man gör 99 bra saker på en dag så är det ändå den hundrade och misslyckade saken man minns. Varför?
Acceptera ditt bagage, våga vara nöjd och fokusera på det du har. Ganska simpla ord, men sjujäkla svåra att leva efter.
Bye bye Jante!