onsdag, november 21, 2018

Att våga säga upp sig

På semesterorten går det sin lilla lunk. Fortfarande är den lokala whiskeyn i plastmugg ingen höjdare för undertecknad, men ungarna stormtrivs.

Idag fick jag möjlighet, tack vare min knaggliga spanska, att prata med hotelldirektören personligen i restaurangen. En trevlig man som styr sin personal på ett hårt och framåtdrivande, men samtidigt schysst sätt. Eftersom jag jobbar med ekonomi- och managementfrågor kom vi in på ämnet. Han uppskattade feedbacken från mig som gäst och det kommer bli fler pratstunder. Efter vårt lilla samtal undrade han om vi behövde bord och efter ett par rappa meningar till hovmästaren så sätt vi på en perfekt plats. Tänk vad lite enkla fraser kan göra nytta!

Annars har jag haft en hel del tid att fundera på min arbetssituation. Hemma fortsätter stora arbetsgivare att säga upp personal. Senast i raden är vår folkhemsmöbleringsfirma. Och i det fallet tror jag bara att vi sett början på deras avfolkningsresa.

Hur som helst så kommer tankarna att jag gjort fel som sagt upp mig från en tillsvidaretjänst när vi är i osäkra tider och ingen vet vad som väntar. Kanske borde jag orkat hålla ut och inte sagt upp mig för att på så vis vara förankrad i en trygg hamn när stormen drar förbi.

Det jag kommer fram till i mina interna diskussioner är att det viktigaste är att vara sann mig sig själv! Om jag inte trivs och mår bra varför ska jag då knega på? Längtan att gå tillbaka till konsultlivet blev för stark samtidigt som jag mådde allt sämre på min arbetsplats. Är det då värt att slita på eller är det bättre att göra en förändring? För mig finns det bara två saker att göra när något som jag upplever är fel: gör något åt saken eller håll käften.

Jag lever efter devisen att det aldrig går att ångra det man gjorde. Bara det man aldrig gjorde. Därför var jag tvungen att agera och säga upp mig.

Jag tänkte återkomma med ett nytt inlägg om mina fortsatta resonemang. Vad skulle krävas för att du skulle säga upp dig från jobbet?


5 kommentarer:

Anonym sa...

Har ett ganska stort behov av trygghet. Så även om jag emellanåt vill säga upp mig skulle jag i verkligheten inte Göra det utsn annat jobb klart. Önskar ibland att jag inte hade så stort behov av trygghet.

Däremot kan jag börja leta alternativ när det känna för surt på jobbet.

/D

Anonym sa...

Efter 25 år som kontorsslav sa jag upp mig, vi flyttade ut på landet och försöker nu idka ett hobbyjordbruk. Turen dock att ha en fru som drar in lite kosing !

Vardagsekonomen sa...

Hej D. De allra flesta människor är i behov av trygghet. Inget anmärkningsvärt. Jobba däremot med dig själv i form av att våga utmana dig i olika situationer där du känner dig obekväm. Det kommer att utveckla dig och kanske kan leda till mindre behov av trygghet.

Det jag annars ofta reagerar på är att alltför många klagar utan att agera. Första steget är att kunna hitta ett nytt alternativ. Att bygga upp sitt kapital av dra-åt-helvete-pengar ger en framtida möjlighet att göra vad man vill.

Tack för att du läser bloggen och kommenterar.

Vardagsekonomen sa...

Hej. Låter ju helt fantastiskt. Det hade jag gärna gett mig på om jag inte varit så fruktansvärt mörkrädd. Därför funkar det inte för mig att på landsbygden. Hur har resan gått till? Vad har ni för planer? Jag blir grymt intresserad.

Kul att du vill läsa min blogg och tar dig tid att kommentera.

Anonym sa...

Under två år sparade vi i princip hela min lön och märkte att det gick bra att leva på endast en :) Jag trivdes sämre och sämre på jobbet och när vi hittade detta stället så tänkte vi att vi provar. I värsta fall får jag väl börja jobba på "riktigt" igen. Så vi flyttade ut på landet, bara 5km från en liten by och 20km från storstaden, men i alla fall. Stortrivs här ute, lugnt och skönt.
Planen är att jobba upp en liten gårdsbutik där vi kan sälja det vi odlar. Vi har höns och biodling igång så vi tar det lite i taget. Inga stora investeringar så det är lätt att backa utan några stora förluster om vi skulle ångra oss. Det känns dock inte så i dagsläget !

Nej, jobbigt att vara mörkrädd. Hör blir det ju verkligen mörkt, ingen gatubelysning och ingen trafik. Men fantastiskt vilken natthimmel man får en klar natt !