Det har blivit en hel del inlägg med mjukare och rundare kanter den senaste tiden. Jag känner att det är ett ämne som berör mig mer och mer och därför delar jag gärna med mig av mina tankar och funderingar.
Rubriken syftar till en av mina senaste funderingar som jag tänkte utveckla nu.
Jag har stött på en hel del personer som säger att barnbarnen är livets efterrätt och att nu ska man ge dem det man inte hann med att göra med sina egna barn. Det låter trevligt och det gör säkert väldigt många nöjda med sig själva. Det går ändå inte att komma från att det är en strategi för att döva sitt dåliga samvete.
Vad är det då som gör att man ofta försumnar sin familj och sina barn? Tja, hur långt är ett snöre? Givetvis finns det många olika saker som tar tid i anspråk och som måste skötas. Frågan man ska ställa sig är vad som är viktigt? Varför gör jag detta?
Det jag vill inspirera till är att försöka plocka bort tidstjuvar och aktiviteter som inte ger någonting tillbaka. För egen del är mitt mål att kunna få så mycket tid med min familj och barn som möjligt. Jag har ju därför startat eget företag för att enbart jobba delar av året och kunna vara ledig så mycket som möjligt.
Nu passar inte den strategin för alla. Men alla kan garanterat prioritera sin tid annorlunda om man bara vill. Starta idag och plocka bort dina tidstjuvar och se hur stor skillnad det gör.
Jag vill vara som en morfar till mina egna barn!
3 kommentarer:
Låter som ett märkligt påstående. Man ger väl sina barn det man vill här och nu, förutsatt att man har ett någorlunda normalt jobb.
Om vår dotter kanske får barn i framtiden har jag ingen aning om vart jag bor eller vad jag hittar på eller hur jag mår när den tiden är kommen. Självklart vill man ju träffa sitt barnbarn och hitta på roliga saker, men vare sig jag eller Fru Snålgris är nog någon "bullfarmor" som inte har några andra saker för oss än att baka, ta hand om hem och barnbarn. Vi har antagligen ganska många egna projekt/aktiviteter att pyssla med även när vi är pensionärer, än att bara kunna gå "all in" på barnbarnen. Det har gjorts många reportage om den moderna pensionären på tv, miss ett par som skrattade lite när reportern frågade om de skulle få mycket tid till att avlasta sina vuxna barn. De båda skrattade lite och berättade att de skulle bo 6 månader om året i Portugal och spela golf. Barnbarn verkade vara deras minsta bekymmer...
Finner din blogg mycket inspirerande, fortsätt skriv!FÖr mig handlar livet mycket om just frihet i form av tid, har därför levt på ett sådant sätt att utgifterna varit förhållandevis (eller egentligen mycket) små jämfört med andra med motsvarande utbildning och karriär. Detta har möjliggjort tid för mina barn och familj. Tid att inte stressa i vardagen, utan att låta barnen få den tid de behövt. Men också tid att handla bra råvaror och alltid laga god och hälsosam mat från grunden, baka våra kakor själva osv och hinna gå i skogen och simma. Mitt mål har aldrig varit att "gå i pension" tidigt, utan att inte vara en livegen ekonomiskt, och vara tvungen att offra det finaste jag har - mina barn, och tiden med dem. Jag har aldrig varit tvungen att lämna gråtande barn på dagis, med en klump i magen, och vår tids bortförklaring av det exstentiella sveket med att " barnen vänjer sig". Detta har varit mitt viktigaste mål i livet, (förutom att bli riktigt skicklig i mitt yrke, som varit och är både mitt arbete och intresse) och det har jag lyckats genomföra, till min stora lycka och glädje.
Skicka en kommentar