Livet är bräckligt

Det blir ett lite kortare och annorlunda inlägg än vanligt den här gången, men det kan vara ett av de viktigaste jag skrivit.

Det är märkligt hur fort man glömmer hur skör den silkestråd som kallas livet är. Alldeles för ofta tar man allting för givet och glömmer vad man faktiskt har. Ganska många omkring mig gnäller ofta på småsaker. Det är fel på jobbet, bilen skulle behöva bytas, svårt att få lägenhet, för dyrt med hus osv.

Varför är människan skapad så här? Varför kan vi inte stanna upp och njuta av det vi faktiskt har? Av den framgång vi har just nu? Varför är det ofta denna jakt på något bättre, finare, dyrare, ouppnåeligt?

Jag ska bli aningen personlig nu och förklara varför mina tankar kretsar kring detta ämne just nu. Den senaste månaden har det satts rekord i negativa händelser i familjens liv. En kompis har fått cancer, en bästa kompis mamma har gått bort, en mormor har satt tofflorna och ett syskons sambo har ryckts ifrån oss alldeles för tidigt. Varav en av dessa händelser skulle för sig själv vara oerhört smärtsamma. Nu har dessa händelser kommit i en hemsk koncentration inom loppet av några veckor. I dessa tider av närkontakt med sina innersta känslor väcks många frågor till liv. Vad är det som betyder något i livet? Vad finns det för drömmar?

Det enda jag är säker på är att inget varar för evigt och oavsett hur vi lever och vilka planer vi har så gäller det att uppskatta det vi har idag. Framförallt också att påminna de omkring oss hur mycket vi älskar och uppskattar dem.

Ha en fantastisk dag.