Sidor

fredag, augusti 14, 2020

Död åt kontorslandskapen

Jag avskydde varje sekund. Varje tanke kändes övervakad, varje uttalad stavelse kändes inspelad, varje rörelse kändes bedömd. 

Med tiden hittade jag metoder för att genomlida dagen, men jag blev aldrig bekväm. Möjligen kan man säga van, men aldrig bekväm. 

Tagga ner din överspände, egocentriske tölp var min första tanke. Ta av dig de trådlösa hörlurarna och inse att du är 50 plus och ingen tonåring. Och du kan väl för fasen prata lite tystare. Äger du stället eller?

Oj, nej. Kommer han idag. Jag kunde redan på lukten identifiera Mr X utan att vända mig om. Då blir det att andas genom munnen idag. Hört talas om deo?

Ska han nu på toa igen? Det är väl tredje gången nu på en förmiddag. Klarar han det under 25 minuter den här gången då? Förmodligen inte. 

Var slutade jag nu. Hade jag gjort klart den här beräkningen eller hade jag lite kvar? Lika bra att börja om. Igen.

Att jobba i kontorslandskap är verkligen inte min grej. Jag har gjort det på flera olika arbetsplatser genom åren och hade väldigt svårt att klara av det. 

För att hantera alla olustkänslor jag hade genom att sitta i ett landskap utvecklade jag min egen metod för att klara mig genom arbetsdagen. Jag bokade helt enkelt konferensrum åt mig själv att sitta och jobba i. Och alltid med hörlurarna i öronen. På så vis kunde ingen avgöra huruvida man faktiskt satt i möte eller ej. För att verka trovärdig varvades dessa icke-möten med icke-telefonmöte i skypebåsen. Och däremellan en kort stund vid skrivbordet i landskapet. 

Ganska sjukt när jag ser tillbaks på det, men nödvändigt för att jag skulle fungera och kunna prestera och leverera. 

I dagens Coronaläge har jag ingen förståelse alls för att sätta hundratals personer på samma våningsplan med enbart små skärmar som avgränsning mellan de olika delarna. Var de psykologiska påverkningarna stora redan innan så är väl smittorisken en ännu större påverkan idag?

Jag hoppas att en positiv effekt av Corona är att dessa kontorslandskap byggs bort och begravs för all framtid.

Hörlurar? Det blev såklart en självklarhet även för mig, men i fallet med tölpen så upptäckte jag att det inte hade med lurarna att göra...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar