Fortsätter på snarlikt tema som förra inlägget. Jag skulle gissa att en del läsare av den här bloggen klassar den i kategorin "Snålbloggare". Själv känner jag inte riktigt så eftersom vi inte levt det hardcore-spara-max-livet som andra väljer och inte heller skriver mycket om det.
Däremot har vi varit ekonomiska och definitivt lite småsnåla, men vi har ändå kostat på oss saker som snålbloggarna skulle klassat som lyx. Senaste tre bilarna vi haft har varit splitternya, det har varit minst en utlandsresa per år och vi har byggt om hemma och renoverat i väldigt hög takt.
Med facit i hand kunde vi de senaste 10 åren sparat in säkert 50 - 75 000 per år med mindre konsumtion. Om jag då skulle göra som vissa extremsparare gör och börja räkna på utebliven avkastning på dessa pengarna så hade jag blivit galen.
Jag blir ledsen över de många kommentarer i olika flöden och bloggar från personer, framförallt under 30, om deras hets att bli ekonomiskt fria. Jag menar vad är det för liv att leva? Vad är det då man strävar mot? Det finns inga garantier att man lever imorgon! Det handlar om att leva idag, men rusta för imorgon.
Planen som jag kommer uppfostra mina barn att leva efter är i stil med:
1: lär dig pengars värde och börja med regelbundet sparande tidigt.
2: utbilda dig att jobba med det som intresserar dig och du tycker är roligt.
3: sköt dig på jobbet. Rätt tid, rätt plats och rätt utrustning!
4: när du jobbar så sätt av ca 10% av din nettolön till långsiktigt sparande och se till att ha en buffert.
5: se till att ha balans mellan de tre livsdelarna "dig själv", "familjen" och "jobbet". Sett över lång tid ska de vara lika stora.
Följer man dessa enkla råd kommer man att nå ekonomisk frihet om man vill och samtidigt har man ett bra liv på vägen.
Jag skulle önska att det gick att bli av med kvällstidningshetsen som etsat sig fast i samhället: få magrutor på en vecka, bli miljonär på ett halvår, bygg ditt eget hus på en lunchrast osv.
Säkert många med mig är trötta på detta och genomskådar det. Tyvärr tror jag detta tillsammans med ivern att jämföra med "alla andra" gör att många mår dåligt och överkonsumerar som tröst. Det är säkert tufft att komma ur detta beteende men det går.
Carpe Diem!
5 kommentarer:
Bra inlägg!
Det är viktigt med balansen i sparandet och i livet i stort tycker jag. Den invändning jag har mot för stort barnasparande är att incitamenten för 2 och 3 blir svagare för barnen, så även här gäller det att hitta en balans.
Tack Stefan. Kul att du tycker det.
Balansen är viktig. Min plan är att spara i eget namn givetvis och inte nämna några saldon utan hjälpa till vid behov.
Allt gott!
Sunda punkter. Det har gått lite över styr bland en del som sparar för ekonomisk frihet. Jag har själv en hög sparkvot men jag köper inte alltid det billigaste för det. Man ska vara sund i sin konsumtion och livsstil.
Där håller jag inte med. Om man har ett stort sparande för barnen så kan de verkligen utbilda sig till vad de vill, utan att tänka på ekonomin. Bli musiker eller ha hästgård för att det är det de gillar. Jurist eller revisor för att de VILL arbeta med sånt, inte för att det ger mycket lön.
Spargrisen
@Spargrisen
Att välja yrke efter lön är nog inte att rekommendera generellt, utan att hitta något man trivs med lär funka bäst på sikt. Risken med att ge barnen ett stort kapital förutsättningslöst är att de kanske mest "glider runt" och kanske inte anstränger sig i den mån du hade önskat. Jag önskar att mina barn lär sig att "tänka på ekonomin" från start men är kanske gammeldags i det avseendet.
Finns väl inget rätt eller fel här utan det beror nog mycket på individens egenskaper om det är lämpligt med en stor klumpsumma eller ej. Om jag ser till mig själv så fick jag 0 kr vid 18 och har skapat min egen framgång i princip helt av egen kraft och alltid jobbat med saker jag trivts med. Hade jag varit där jag är idag om jag hade fått en stor summa vid 18? Jag tror inte jag hade haft samma sinne för ekonomi iallafall då det är något jag utvecklat helt själv sen jag flyttade hemifrån och lärde mig överleva på existensminimum.
Att hjälpa sina barn att förverkliga sina drömmar kan man göra på olika sätt och att ge barnen verktyg för att hantera sin ekonomi och ett (litet) startkapital tycker jag är vettigt. Behövs det sedan extra ekonomisk stöttning så är jag nog beredd att ställa upp om det känns genuint utifrån goda grunder och att jag känner att barnet "lärt sig flyga" ekonomiskt.
Skicka en kommentar